Nu har jag flyttat hem till Malmö igen. Jag slutade i fredags och igår kom jag direkt hem till en Eurovisionfinal. Traditionen är ännu inte bruten. Det är svårt att flytta från en skola sådär plötsligt, det vet kanske ni som någon gång har gått folkis. Man skiljs från en familj bestående av hundra personer, konstigt. Nu känner jag min helt utmattat och sover igen de timmar sömn jag har missat de senaste veckorna. Jag har heller inget sommarjobb så om någon vet något eller har tips på vad jag ska göra istället så får man gärna säga till. Frukosten kallar.
Kram!
Porträttbilder i Malungs skog. 
Tiden är snart ute. Det är så himla konstigt, en slängs in i en ny värld och lika plötsligt slängs man ut igen. För ett tag sedan trodde jag inte att jag skulle bli så sentimental men nu är det ungefär två veckor kvar av terminen och jag är redan orolig i själen. Vad ska jag göra utan alla människor? Är det rimligt att man ska lämna vänner som man har spenderat timme efter timme med. Bara sådär? Välkommen till livet Miranda!
Men ett är säkert. Jag kom in på Birka så till hösten flyttar jag upp till Östersund! Det kommer bli så roligt! 
Kram!

Jag, David och Lusie tog inlandsbanan från Mora upp till Östersund. Det var vackert och vi såg en älg precis när vi diskuterade att Luise aldrig har sett någon. Framme i Östersund blev vi hämtade och guidade genom stan och ut ur stan. Vi fick se storsjön och bergen i solnedgång, en helt magisk syn. Sen kom vi fram till Ås och Birka folkhögskola. Jag har haft en mysig och lite nervös helg men fina människor och sökningar. Jag sökte till folkmusiklinjen och spelade upp två låtar på fiol. Men senare blev jag även övertalad att söka på sång. Morgonen innan jag skulle åka hem sov jag dåligt. Vaknade hela tiden och trodde att jag var försenad till tåget hem, så jag gick ut i den nya snön och ner till vattnet. Där möttes jag av en vit vägg. Dimman låg tät över vattnet. Snön smälte ihop med dimman och dimman med himlen.
 
 
Jag håller på att göra en filt av mormorsrutor och nu har jag kommit upp i trettio rutor. Bara hudrasjuttio kvar. Heja heja. Om jag gör en om dagen är jag färdig någon gång i september.
 
 
Kram!